Skånska tjädrar och ett lekfullt troll!

Har du varit i Åtvidaberg? Har du måhända även varit i Årjäng? Ser du i så fall likheten?
Nja, det kanske du inte gör. Det kanske bara är min upplevelse av de två orterna, de två tätorterna, och hur de har sin dal att åka ner mot, och upp till centrum. Det kanske inte är en likhet mellan de båda orterna, men jag upplevde det så.
å, frågan är kanske, för en del hur man kan jämföra Värmland med Östergötland. Men, det är ju så, för den som tror att Östergötland är ett slättlandskap att, som någon en gång skrev Östergötland är skog i norr, och skog i söder, med en jättestor skogsglänta i mitten. En skogsglänta på 12-13 mil. Men det i åtanke så ser jag mera likheter än olikheter mellan de södra skogarna, men även då norra med Värmland, och dess oändliga skogspartier. Ingen skulle få för sig att tala om Värmlandsslätten, så fort det dök upp en liten skogsglänta.

Det första besöket i Årjäng gav ett möte med Årjängstrollet. Det är, enligt viss information det största trollet i Sverige. Det är även en lekplats, där man kan åka rutschkana om man har detta sinne i behåll. Denna dag, denna lördag i september så var det väl mera vattenrutschkana än vanlig rutschkana. Detta hindrade ju inte en och annan Småfoting från att bege sig upp i trollets topp. Ja, man säger ju så, från topp till tå. Då borde väl även ett trolls övre del kallas för topp. Toppen i det fallet torde vara huvudet, men för kvinnor tycks det vara tärt om. Toppen sitter nedanför huvudet, i alla fall när det gäller klädplagg. Män talar om t-shirt, skjorta och tröja, medan kvinnorna tydligen gr skillnad på topp, t-shirt, tröja, jumper, och vad det nu må vara för märkliga namn de ger sina kläder. Fast, trollet anser sig nog inte behöva en topp. Den står där, i ur och skur, oavsett väder, alltid i samma kläder. Den behöver inga namn på något av sina plagg. Den har inget att byta till.

Hade det inte varit så blåsigt denna dag så hade jag nog utmanat en av Småfotingarna i schack. Det finns nämligen ett stort schack mitt i den lilla park, eller om det ska kallas torg där trollet är placerat. Kan det kallas för torg-schack måhända? En annan unik sak, som ´man kanske inte tänker på som unikt är de två hästar i sten som man kan, om man är av den arten rida på. De ser ut som vilka leksaker som helst, i en fungerande lekplats. Men är det egentligen så vanligt med leksakshästar i massiv sten, i denna storleken.

Sten och konst verkar föresten vara temat för denna lilla plats, det lilla torg, eller rent av minipark. Tjädrarna som kärleksfullt spelar mot varandra är också gjorda av sten. Grovt huggna, har de formats till tjädrar. (Jag hoppas nu bara inte att det sa vara orrar. Förväxlingen sker lätt, om man inte är van vid att stöta på den typen av fåglar, mer än i grovt huggna stenpartier) Men, för att ta lite fakta så handlar det alltså om Claras Torg i Årjäng, och fåglarna är alltså tjädrar. Tjäderspel i diabas. Diabas är en svart granit som väl knappast finns på plats utan har förmodligen ”importerats” från Skåne.

Vad jag har förstått så har trollet flyttats, förmodligen från något torg som skulle kunna tänkas ha kalalts för Stortorget. Detta torg är föremål för en grupp på Facebook, där man alltså vill ha tillbaka sitt troll. Men detta kan lika gärna vara en modern skröna. Bekräftelse på den uppgiften låter väta på sig, till ett annat forum än denna text. Och, egentligen, ibland så kan fakta vara ganska tråkigt. Fantasin ger lite större vyer, och vidgar perspektiven. Per Agelii heter föresten konstnären som gjort tjäderspelet.

Nu är det ju inte bara skånska tjädrar, stenhårda hästar och troll från Bålsta i Årjäng. Västra Silen är en sjö som hälsar välkommen innan man kommer fram, från en av tillfarterna. Ja, själva sjön är ganska lång, och smal, i förhållande till sin längd, om nu budskapet i förklaringen gick fram. Välkomnandet står några skyltar för, en vid varje infart. Just de skylt vi beskådade på nära håll, i form av en liten paus var den som är belägen vid sjöns norra ände. Visserligen så påminner trollet i Årjäng om det jag kommer ihåg från vissa orter i Norge. Själva stilen alltså. Men, det är ett högst individuellt minne, som kanske inte delas av särskilt många. Och att trollet skulle vara från Bålsta grundar jag på att den illustratör som byggde, eller i alla fall designade det hela kommer från just Bålsta. Erik Hermansson.

Nu tycker jag inte att vädret gjorde Årjäng rättvist denna gång. Så det finns anledning att återkomma i ärendet, och göra nya dokumentationer om Årjäng.